159

Kom på en sak, på söndag är det 1 år sedan jag åkte till USA helt själv. Det känns ju inte att det var så länge sen. Men gud vad jag saknar alla där i från, man hinner träffa så många på 2 månader men det är inte fören man lämnar dem som man fattar hur mycket man verkligen gillade dem.

Sjukt egentligen att man kan sakna något/några så mycket.

Sara ska ju tillbaka dit i sommar, man kanske skulle ha gjort det samma. Men det ska faktiskt bli kul att jobba i sommar och sen ska jag ju till Gotland och sen så kommer ju Matteo och hälsar på och ja detta år får man ju fira midsommar (amerikanarna vet ju inte ens vad det är).